Minns ni nu? Har sett att de finns att köpa på t.ex. Akademibokhandeln och Bokus. De flesta i min klass använde knappt dem - vad jag minns - och jag antar att de inte fortsatte att använda dem efter att skolans läsuppgifter var över. Jag själv läste inte allt för mycket då (faktum är att jag hade lite svårt för det under en period), men ändå så fortsatte jag att skriva ner allt jag läst och vad jag hade tyckt om dem.
Och det har jag nu gjort enda sedan jag var 9 år gammal, så i princip allt jag läst under 14 års tid finns dokumenterat. Pretty neat, huh?
Förutom att det hjälper mig att komma ihåg vad jag faktiskt har läst så kan jag ganska ofta minnas vad jag gjorde och vad som hände under den tiden då en viss bok lästes. Så läsdagboken blir på ett sätt en komprimerad "riktig" dagbok, någon som jag själv aldrig lyckats hålla (tyckte det var trist att skriva vad jag åt till frukost och gjorde i skolan). Sen är det roligt att läsa mitt nioåriga jags otroligt djupa och utläggande recensioner...
Så, without further ado, här är några av guldkornen:
Författare: Magareta Stömstedt
Titel: Majken den nittonde december
Datum: 020312
Anteckningar: Den var bra för att hon hitade på masor av löngnen men en då gorde allt till reta sen.
Helt fantastiska stavfel, och detta är en av de mer varierande recensionerna...
En av mina favoritbokserie när jag var lite vad Pia Hagmars böcker om hästtjejen Klara. Och varje bok fick ungefär samma recension:
Den var rolig och spenande.
Den var bra för att ibland var den spenande och ibland var den rolig.
(Lite mer utvecklande än de första... men ändå inte.)
Den var rolig, spenande och hade ett bra slut.
Den var rolig, spenande och hade att spenande slut.
(Wow, vilken variation!)
Den var rolig, spenande och sorlig.
Jag antar att böckerna varken handlade om spenar eller sorl - för sist jag tittade så har en häst inte juver.
Vad som är intressant är att jag kan se när jag ungefär lärde mig att stava somliga ord rätt:
Den 18/7-03 läste jag I gudinnans hand av Tamora Pierce (som förövrigt var en av mina favoritböcker som liten). Där skrev jag: Den var spännande.(!!!) Så omkring andraklass kunde jag stava ordet rätt. Att stava sorglig rätt tog mig tydligen lite längre tid...
Om en annan bok av Tamora Pierces (Alanna, det första äventyret) skrev jag: "I bocken visar hon att tjejer är lika starka som killar. Det tyckte Jag var bra!" Yay! Girlpower! Tre böcker senare står det såhär om Olsson och Jacobssons Bert och brorsorna: "Kill bok, men tjejer kan läsa den också." Tycker det är intressant hur mycket vikt som lades och läggs på vad för kön barn och ungdomsböcker tillhör, så pass att mitt elvaåriga jag tyckte att de var viktigt att påpeka. Jag skrev liknande om Laura Trenters bok Fotoalbumet: "Den passa både för killar och tjejer."
Ju äldre jag blev desto mer skrev jag om böckerna jag läst. Sista boken jag skrev ner i min första läsdagbok var The God of Small Things av Arundhati Roy, 31/5-12. Eftersom man har bara 4-5 rader på sig att säga vad man tyckte om boken, så skrev jag oftast väldigt sparsamt med elliptiska meningar som de så fint heter på "lingvistiska" (=avkortade). T.ex. "Gillade hur den beskrev barnens tankar, [...] tidshoppen (en del av charmen), återkommande fraser." Så för en utomstående så kanske det är svårt att hänga med i resonemanget, men jag vet i alla fall vad jag menar. Oftast.
Vid den här tiden hittade jag hemsidan och appen Goodreads, där man man lägga upp vilka böcker man har läst och sen få rekommendationer på andra baserat på vad man har läst. Just nu använder jag en läsdagbok och Goodreads parallellt eftersom dagboken är bra för privata anteckningar och Goodreads är bra för jag får statistik på hur mycket jag har läst, hur många böcker jag har, och för att minnas intressanta böcker jag har hört om. Dessutom kan appen skanna böckers streckkoder, och lägga in dem på ens konto så man kommer ihåg den-där-boken-som-verkade-intressant-men-som-man-inte-köpte. Men som engelska vloggaren justkissmyfrog säger i sin video Why I Don't Use Goodreads : "[Goodreads] might not be for everyone". Att konstant dokumentera ens läsning kan på ett sätt dra ner läsglädjen. Så är det delvis för mig, och därför använder jag inte funktionen där man kan skriva hur många sidor man har läst på en viss bok. Att jag känner så tror jag kan ha att göra med stressen att läsa färdig, och att det blir mer fokus på antalet sidor än vad som faktiskt händer i romanen. justkissmyfrog diskuterar även graderingssystemet på Goodread, och jag håller med henne om att det är väldigt svårt att gradera böcker på en femgradig skala. Ska man gå efter hur roligt det var att läsa boken? Hur snabbt, alltså var det en page-turner? Karaktärerna? Litterära värdet? Och hur jämför man två böcker från olika genre? Jag tycker det är väldigt svårt, men oftast brukar jag gå på underhållningsvärdet - vilket fortfarande är svårt att definiera. Vloggaren booksandquills är mer positiv till Goodreads, och ger anledningar till varför i sin video Goodreads.
I kontrast till att jag inte vill dokumentera antalet sidor jag läst så har jag skrivit upp mig på Goodreads 2015 Reading Challenge med 30 böcker som målet. Tidigare år har jag varit lite för övermodig med mina mål och därför inte klarat dem (jag menar, 50 böcker på ett år är kanske mycket). Så i år la jag utmaningen på en mer behaglig nivå - 30 stycken, och än så länge ligger jag bra till. Jag ser det mer som en kul grej, och om jag inte klarar det så är det inte hela världen. Att känna sig pressad till att läsa är aldrig kul - speciellt om man har mycket kurslitteratur att läsa på universitetet.
Hur gör ni? Dokumenterar ni er läsning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar