Goodreads
Odinsbarn av Siri Pettersen är den första boken i serien Kopringarna - Norsk YA high-fantasy baserad på nordisk mytologi med inslag av östasiatiska och Mellanöstern element. Boken ta upp teman som blind tro och främlingsfientlighet. I det här fallet är den en människa, Hirka, som är den farliga och främmande i en värld av ättlingar - ett folk med svans och koppling till Kraften (magi).
Spännande slut med en bra cliffhanger! Fick mig att bli intresserad av att söka upp mer norsk fantasy. Det bästa med den är världen som Siri Pettersen skapat; speciellt uttrycken som t.ex. Slockna och odinsbarn, och de teman som hon tar upp. Sen lyckades hon med att hålla intresset uppe för berättelsen genom att hålla många saker oförklarade i början. Dock tyckte jag att tempot i första kapitlerna kunde varit snabbare. En del fram-och-tillbaka-resande finns, något som jag brukar haka upp mig på, men som ofta är ett element i high-fantasy. Jag tycker Hirka fastnar lite i "huvudkaraktärsfällan" som jag skulle kalla det - alltså att huvudkaraktären känns mer generisk och en fasetterad än de andra. Hirka blir den generiska unga äventyrliga tjejen, medan andra karaktärer som t.ex. Rime och Ramoja känns djupare och mångbottnade. Dock är denna bok den första i en trilogi så det är svårt att säga hur Hirka kommer att utvecklas senare.
Jag skulle nog vilja att Hirka hade varit äldre än 15 år. Och något som skulle ha varit intressant är om man hade bytt kön på Hirka och Rime. Det skulle ha varit uppfriskande och berättelsen skulle nog ha blivit ännu mer unik. Att boken riktas till unga vuxna märks på anspelningarna till sex. Det är ett ganska bra sätt för att markera att boken inte är för yngre läsare - men jag undrar om det är nödvändigt. Jag själv stör mig inte på det, men jag undrar om böcker måste ha sex med för att det ska vara "vuxet".Pettersens språk gillar jag också t.ex. s.127 "Hon log och följde efter honom som ett lamm." Snygg liknelse - som ett lamm till slakt. Men jag skrattade till när jag läste på s.127: "Svansen böjde sig, grep tag i kjolen och lyfte den tills varenda en i publiken kunde se hennes frukt." Frukt? Ja, kärt barn har många namn, men just frukt? Låter lite som om det skulle komma från en gammal svensk översättning av Lady Chatterlyn's lover.
Men allt som allt; läsvärd och jag tänker fortsätta med serien.
Snygg framsida också; gillar enkelheten.
SPRÅKHISTORISKT
I döda språk sällskap av Ola Wikander handlar (som undertiteln antyder) om väldigt gamla språk, somliga som jag aldrig hade läst om tidigare. Språken han tar upp är sumeriska, akkadiska, hebreiska, koptiska, hettiterrikets språk, sanskrit, fornpersiska, oskiska, etruskiska, gotiska och anglosaxiska. Boken fick mig att reflektera mer över hur fantastiskt det faktiskt är att vi i dag kan läsa texter som en annan person skrev för tusentals år sedan, hur mycket närmare vi kommer personerna som levde då, och hur liten skillnaden är mellan oss och dem egentligen. Till exempel berättar Wikander hur vissa av våra bokstäver kom till, om Sumeriska kilskriften och om kulturerna som ligger bakom språken.
Ett intressant stycke kommer från kapitlet om Koptiska på s. 109, där han berättar om gnositiska texter, och om den gnostiska religionsformen - att frälsning bestod av andens befrielse från materia, och vägen till detta var genom gnosis, insikt och kunskap: att den materiella världen var ett fängelse och att människorna hölls förslavade i den av en falsk gudomlighet, Demiurgen som vill behålla dem okunniga. Låter det bekant? Detta är grunden i världsbilden i Matrix-filmerna, där gudomligheten har bytts ut mot maskiner. Alltså boken tar inte bara upp den språkliga aspekten, utan mycket runt det också.
KORT OCH LÄTTLÄST
Grejen med verb av Sara Lövenstam handlar om grammatiken om just verb. En lättläst och lättillgänglig bok som visar att grammatik är minsann roligt! Och för mig som redan gillar grammatik så var det också kul läsning. Lövenstams sätt att förklara grammatiken är unika och roliga - t.ex. så finns Den sedelärande sagan om hur imperfekt blev preteritum och hon jämför presens och preteritum med Clark Kent och Stålmannen. Läste någonstans att denna bok skulle vara perfekt att ha som lektyr i badrummet, och jag håller med. Eller bara ha framme på tv-bordet så man kan plocka upp boken och läsa lite om verb när andan faller på. Så jämfört med I gamla språks sällskap så är denna bok mer lättläst.
MYTER I KÅSERIFORM
Lagom finns bara i Sverige: och andra myter om språk av Mikael Parkvall handlar precis som titeln säger om språkliga myter. Har ni fått höra att lagom finns bara på svenska? Myt! Har ni hört att eskimåer har flera hundra ord för snö? Myt! Har ni hört att "kärring" egentligen är någon som man håller kär? Myt! Denna bok fanns med som kurslitteratur i min språkvård och språkpolitik-kurs vid universitetet (dock bara två kapitel). Jag tyckte den verkade bra, och bestämde mig för att läsa hela. Den är definitivt läsvärd om man är intresserad av språk och även jag själv som studerar språk (engelska och nordiska språk) och därför hade koll på många av myterna så lärde jag mig också något nytt - vissa av de myter Parkvall tar upp hade jag tidigare inte riktigt ifrågasatt till exempel. Boken är skriven i en personlig och vardaglig stil (kåseri), och det är lätt att följa med i Parkvalls resonemang. Så den påminner om Grejen med verb då det gäller kombinationen språk och humor, fast Parkvalls humor är mer ironisk och torr än Lövenstams. Boken ger ett intressant perspektiv på språkpolitiska frågor - speciellt kapitel 8 och 23.
