Norsk fantasy: Odinsbarn (#Korpringarna 1)

Goodreads

Odinsbarn av Siri Pettersen är den första boken i serien Kopringarna - Norsk YA high-fantasy baserad på nordisk mytologi med inslag av östasiatiska och Mellanöstern element. Boken ta upp teman som blind tro och främlingsfientlighet. I det här fallet är den en människa, Hirka, som är den farliga och främmande i en värld av ättlingar - ett folk med svans och koppling till Kraften (magi). 
Spännande slut med en bra cliffhanger! Fick mig att bli intresserad av att söka upp mer norsk fantasy. 

Det bästa med den är världen som Siri Pettersen skapat; speciellt uttrycken som t.ex. Slockna och odinsbarn, och de teman som hon tar upp. Sen lyckades hon med att hålla intresset uppe för berättelsen genom att hålla många saker oförklarade i början. Dock tyckte jag att tempot i första kapitlerna kunde varit snabbare. En del fram-och-tillbaka-resande finns, något som jag brukar haka upp mig på, men som ofta är ett element i high-fantasy. 
Jag tycker Hirka fastnar lite i "huvudkaraktärsfällan" som jag skulle kalla det - alltså att huvudkaraktären känns mer generisk och en fasetterad än de andra. Hirka blir den generiska unga äventyrliga tjejen, medan andra karaktärer som t.ex. Rime och Ramoja känns djupare och mångbottnade. Dock är denna bok den första i en trilogi så det är svårt att säga hur Hirka kommer att utvecklas senare. 
Jag skulle nog vilja att Hirka hade varit äldre än 15 år. Och något som skulle ha varit intressant är om man hade bytt kön på Hirka och Rime. Det skulle ha varit uppfriskande och berättelsen skulle nog ha blivit ännu mer unik. 
Att boken riktas till unga vuxna märks på anspelningarna till sex. Det är ett ganska bra sätt för att markera att boken inte är för yngre läsare - men jag undrar om det är nödvändigt. Jag själv stör mig inte på det, men jag undrar om böcker måste ha sex med för att det ska vara "vuxet".
Pettersens språk gillar jag också t.ex. s.127 "Hon log och följde efter honom som ett lamm." Snygg liknelse - som ett lamm till slakt. Men jag skrattade till när jag läste på s.127: "Svansen böjde sig, grep tag i kjolen och lyfte den tills varenda en i publiken kunde se hennes frukt." Frukt? Ja, kärt barn har många namn, men just frukt? Låter lite som om det skulle komma från en gammal svensk översättning av Lady Chatterlyn's lover. 

Men allt som allt; läsvärd och jag tänker fortsätta med serien. 
Snygg framsida också; gillar enkelheten.